Jösses vad sentimental man kan bli då. Jag tror att ni får ha öveseende...

Harry

Nu är det slut. Nu har jag läst den sista Harry Potterboken. Och den var underbar. En del av det som hände hade jag hunnit spekulera fram genom att lägga hop ledtrådar som finns i de andra böckerna, men många överraskningar väntade på boksidorna.

Det känns lite som ett farväl till en vän som jag har kunnat lita mycket på, länge (i alla fall i 9 år). Jag har också många minnen som, bara synliga för mig, sitter fastetsade i böckernas sidor (som till exempel sommarlovet mellan fyran och femman då jag tittade i brevlådan tre gånger om dagen för att hitta mitt hogwartsbrev. In vain.)

Trots att det inte finns, och förhoppningsvis inte kommer att finnas, mer för mig att läsa om Harry Potter och trots att det känns som att säga adjö; så vet jag att jag närhelst jag vill kan komma tillbaka till det. Bara en boköppning bort.

Måste tipsa

Gellert Tamas, journalist och författare till boken "Lasermannen - en berättelse om Sverige" (som för övrigt är en grymt bra bok) sommarpratade förra året. Jag lyssnade på det då och blev jätteglad när jag hittade det på sr.se. Här är en länk, alla måste lyssna! :)

Jag tror bestämt att radio är underskattat av min generation.

Kära MacBooken

Funderade allvarligt på att döpa om bloggen till det idag. FÖR IDAG KOM DEN TILL MIG! min fina mac<3

förövrigt är den här bloggen lite mer än ett år nu! which is rather cool

Imorgon fyller Nixon år. GrattiZ