I taket fattas en stjärning

Bokrapport
I taket lyser stjärnorna 2003
Det fattas en tärning 2006
Av Johanna Thydell
Natur och Kultur

Jag har tagit del av författaren Johanna Thydells böcker: debutromanen I taket lyser stjärnorna och hennes andra i ordningen Det fattas en tärning. I taket lyser stjärnorna blev 2003 belönad med Augustpriset för bästa ungdomsbok och även Det fattas en tärning riktar sig till ungdomar. Trots det så tycker jag att de båda böckerna kan läsas även av äldre: en bra och välskriven roman är alltid välskriven och bra. Jag tycker att de på ett bra sätt speglar hur det är att vara ung idag. Böckerna blir dessutom mer tidlösa eftersom språket talar mer till känslorna än till ordsuppfattningen. Istället för att skriva att en karaktär är ledsen rakt ut, använder Johanna Thydell bildspråk och beskriver reaktioner på ett sätt som gör det enkelt att läsa mellan raderna. Andra ungdomsböcker känns lätt lite töntiga när författaren försöker använda modeord för att illustrera att karaktärerna är unga. Johanna Thydell har istället använt personernas handlingar för att rita konturerna åt deras personlighet. Det blir aldrig övertydligt och jag tycker att det är en av böckernas största kvaliteter. Det märks att Johanna Thydell tycker om att skriva och att hon har övervägt och funderat på orden mycket. Inget känns lämnat åt slumpen. I fyrtiosjunde kapitlet i Det fattas en tärning finns mitt favoritstycke:

”Puck snubblar i trappan på väg till Mackans lägenhet, hon ramlar inte, men önskar att hon hade gjort det, önskar att hon slagit i huvudet i något jättehårt, tuppat av, fått köras iväg med ambulans och operera sig överallt.
Operera bort alla känslor.”

Anledningen att jag gillade det här så mycket var att det verkligen kan kännas så, fast det inte är så ofta som någon sätter ord på det. Jag tycker att det är väldigt träffsäkert skrivet.

I Det fattas en tärning får man följa historien om Puck, elva år i vartannat kapitel och sexton i vartannat. Elvaåriga Puck bor i ett radhus med mamma och pappa, äter isglasspinnar med bästisen Lollo och får presenter på namnsdagen. Sextonåriga Puck bor bara med mamma och har en pappa som är en e-mailadress och går på fester med närmaste vännen Emanuel. Successivt får vi reda på vad som hänt däremellan, dels genom de kapitel där Puck är en sextonåring med svårt att släppa någon nära och dels när hon är en elvaåring som försöker ignorera att allt inte är bra mellan mamma och pappa. Det handlar också om att vara kär och att sluta vara kär, att svika en vän och hur det är att vara elva år och förstå mycket mer än vad ens föräldrar vill tro att man gör.

I taket lyser stjärnorna handlar om trettonåriga Jenna som förutom vanliga bekymmer som hör till att vara tretton har en mamma som är sjuk i cancer. Boken fokuserar på hur Jenna bearbetar sina känslor runt det här; och hur hon hittar en bundsförvant hos en person som hon aldrig trodde. Jenna och bästisen Susanna glider ifrån varandra när Jenna får andra intressen än att vara i stallet. Jenna får då oväntat kontakt med klassens mest populära tjej, Ullis som också har ett och annat problem med sin mamma. Tillsammans skapar de en relation där de förstår exakt hur det är att vara den som alltid lagar middag och tar ansvar för vardagen när deras mammor av olika anledningar inte räcker till. Boken handlar om att vilja leva när ens närmaste och tryggaste plötsligt inte gör det. Titeln syftar på de små självlysande plaststjärnor som Jenna har fäst i taket på sitt rum men också på att hitta små ljus när man inte har något hopp eller livsgnista.

Gemensamt för de båda böckerna är motivet: Ung flicka som av olika anledningar har otillräcklig kontakt med/stöd från sina föräldrar. Jenna har väldigt fin kontakt med sin mamma, men även hennes pappa är frånvarande. Han bor i Stockholm med sin nya familj och Jenna har bara ett telefonnummer som hon inte vågar ringa. Puck var pappas flicka och har mycket svårare att kommunicera med sin mamma, vilket ger henne bekymmer när pappan inte finns där för henne längre.

Centralt för böckerna är också hur Jenna och Puck förändras och utvecklas. Jenna går från att vilja dö om mamma gör det till att ha en stark levnadsgnista, just för sin mammas skull. Puck inser att det inte är hennes fel att pappa lämnade henne och hennes mamma och använder tillslut e-mailadressen för att konfrontera honom. Både I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning har så kallade öppna slut och det bidrar till att stärka verklighetskänslan. Det känns som att man gör nedslag i deras liv och sen lämnar dem med vetskapen att de kommer att leva vidare som riktiga människor gör.

Så vad mer kan jag säga? Bara att jag med iver väntar på att läsa hennes tredje, som enligt författaren nyss är påbörjad.